Svensk ordbok 2009, webbversion

klappa iho´p verb klappade klappat klapp·ar i|­hop●rasa samman abstrakt el. konkret vard.psykol.transport­systemet klappade i­hop under strejken○spec. om personbryta samman särsk. psykiskt han klappade i­hop när sonen dogklappa ihopsedan 1963Subst.:vbid1-207082hopklappande, vbid2-207082hopklappning