Svensk ordbok 2009, webbversion
klappa iho´p
verb klappade klappat
klapp·ar i|hop●rasa samman
abstrakt el. konkret
vard.psykol.transportsystemet klappade ihop under strejken○spec. om personbryta samman
särsk. psykiskt
han klappade ihop när sonen dogklappa ihopsedan 1963Subst.:vbid1-207082hopklappande,
vbid2-207082hopklappning